I går på Tisdagen var vi tillsammans med Raseborgs revygänget till Pargas (el. Väståboland som de nuförtiden heter) och tittade på deras revy West Side Glory?. "En sann historia om kommunal växtvärk" är undertiteln. Och till sist och slut måste jag medge att den var mycket, mycket rolig.
Redan i var det andra eller tredje sketchen när "Sekreta utskottet" dök upp på sitt möte mitt i natten var jag såld. När de med sina ficklampor började undra över de försvunna miljonerna hade vi plötsligt en röd tråd. Detta var både på gott och ond en väldigt kul idé.Färjköer, verktygsproblem, tvetydiga skämt, musikal och andra sketcher upplöste varandra och allt gick väldigt smidigt och stiligt till. Detta kan bero på att scenografin var enkel och stilig och det behövdes inte så mycket för att bygga upp scenerna.
Min stora favorit var nog musikalen West Side Glory? där en ung man förälskar sig i en Nagu flicka (som gjorde en helt fantastisk insats utan att säga ett ord) trots att mamman fixat åt honom en äkta Pargas-brud.
Revy är något som är väldigt svårt att bemästra i synnerhet om man vill göra en revy som har anknytningar till det lokala men även som roar oinsatta personer. Här har nog Pargas revyn gjort det mycket bra. Man förstod nog skämten även om man inte är insatt i den lokala politiken... Men så finns ju alltid Kimito.. och åt dem kan man ju alltid skratta. :)
En annan grej som jag gillade väldigt mycket var sångnumret om paret som chattar med varandra på Facebook - även om de är gifta. Lysande.
Det enda jag litet kunde klaga på är att det var litet svårt att höra ibland.. Om man inte skärpte sig. Att ha en röd tråd i revyn gjorde också att vissa saker blev litet tvångsinsatta. Men roligt var det.
Tack Pargas för en underhållande revy och hoppas ni kan komma och titta på Karisrevyn "På Ruinens Brant".
